Tog vovven och gick ut på en timmas promenad.
När jag kom in igen så ringde jag min vän Anna.
Vi pratade på som fasen i nästan en timma om allt och igent och vad som rör sig i våra små hjärnor.
Ibland förstår jag inte hur våra hjärnceller arbetar men det är alltid lika kul att talas vid nu när vi inte ses så mycket som vi gjorde när vi bodde grannar. (saknar dig som fan)
Anna är en underbar vän som alltid finns där och ställer upp i alla lägen, No matter what!
Nu ska jag fixa till mig så jag inte ser ut som en zombie och cykla ner till stan och fixa ett bankärende.
Blir nog en liiiten tur i butikerna med för och se om det finns något som vill följa med mig hem.
Jag och Anna 2009 (tror jag)
Tack gumman för att du är en del av mitt liv.
gud vad jag älskar dig, vet du det? <3 tack för att du finns å för att du är du!!!
SvaraRadera